Självledarskap betyder att medarbetare och chefer i hög utsträckning leder sig själva i det dagliga arbetet.
– Till fördelarna hör ökad frihet för medarbetaren och en effektivare organisation där alla individer vet vad de behöver göra för att nå bästa resultat, säger Gisela Bäcklander.
Hon har i flera år har studerat ingenjörers arbetssituation i kunskapsföretag, och skrev nyligen doktorsavhandlingen Autonomous, yet Aligned: Challenges of self-leadership in context.
Vilken är den vanligaste fallgropen när det gäller självledarskap?
– Det klassiska exemplet är en alltför hög arbetsbelastning i kombination med otydliga krav. I platta organisationer råder det ofta en brist på struktur, så medarbetaren kanske inte vet vad man kan – eller får – säga nej till. Och om kraven på medarbetaren är oklara så är risken stor för överansträngning och överarbete…
I hierarkiska organisationer, konstaterar Gisela Bäcklander, finns tydligheten, men där saknas å andra sidan vana och rutiner för att medarbetare ska fatta egna beslut.
Vad ser du som chefers vanligaste misstag på arbetsplatser med självledarskap?
– Att tro att de har fått folk att förstå, bara för att de har informerat en gång. ”Jag har ju mejlat!” Det räcker inte. Det är alltid ledarnas uppgift att informera tydligt, och att ta fullt ansvar för läget om informationen inte har nått fram.
– Jag brukar påminna chefer om att glädjas om en medarbetare vågar säga ”Jag fattar inte”, för då råder en öppen kultur på arbetsplatsen, säger Gisela Bäcklander vidare.
Kilde: Kunglige Tekniska Högskolan
